Två bullor mot Martin Luther

Att Martin Luther inledde en ny epok i Vasterlandets likaval som kristendomens historia den 31 oktober 1517, da han enligt Melanchthon pa kyrkporten till slottskyrkan i Wittenberg uppspikade sina 95 teser mot avlaten, ar nagot som mer eller mindre kommit att inga i det allmanna medvetandet. Att han harigenom skapade en skickelsediger splittring i kristenheten och blev fader till en utveckling som utmynnat i den sekularism, relativism, subjektivism och nihilism som idag haller var kultur i ett jarngrepp ar det kanske inte lika manga som tanker pa. Hade Luther kunnat hejdas och denna utveckling ha kvavts i sin linda? En som forsokte och ocksa kanske skulle ha kunnat lyckas i detta varv, om inte doden sa snart bortryckt honom, var paven Leo X, som i sina tva bullor mot Luther, varningsbullan "Exsurge Domine" (1520) och bannbullan "Decet Romanum Pontificem" (1521), vilka har for forsta gangen oversatts till svenska spraket, bl.a. identifierar 41 fel i Luthers laror och sa har karnfullt klargor varfor dessa fel star i strid mot Kristi och Kyrkans eviga lara och visdom: "Ty ur dessa samma fel...foljer uppenbart att samma Kyrka, som styrs av den Helige Ande, felar eller alltid har felat." I ett forord av oversattaren Erik Persson diskuteras kortfattat bakgrunden till de bagge bullorna och den lutherska heresien liksom konsekvenserna av denna. I ett appendix aterges den tridentinska trosbekannelsen, vari skiljelinjerna mellan katolsk lara och luthersk heresi tydligt klargors. Detta ar den andra korrigerade och forbattrade upplagan av denna skrift.