Statsvälvningen

Gustav III statsvälvning 19-21 augusti 1772 har skildrats av åtskilliga civila personer under årens lopp men aldrig av militärer i vår tid och heller aldrig ur Livgardets synvinkel. I stort sett samtliga dokument om statsvälvningen är skrivna av militärer för militärer och samtliga som agerar den 19-21 augusti är militärer. Huvudanledningen till statsvälvningen nämns sällan i dag: Sverige-Finland bedömdes i vida kretsar gå emot sin upplösning på samma sätt och av samma skäl som den förfallna stormakten Polen.Efter Karl XII död i Norge 1718 tvingade segrarmakterna Ryssland med flera på oss en regeringsform som gjorde landet svagt. Ryssland tillsatte svensk regent och hade stort, rent av avgörande, inflytande på allt politiskt liv såväl på regeringsnivån som vid riksdagarna där man mutade ledamöterna inför viktiga voteringar. Ansvarslöst partivälde rasade där motståndare lät fängsla varandra vid maktskiften. Två förlorade krig som stormakterna tvingat in oss i gjorde officerare, underofficerare och soldater misstrogna mot styret. Höga officerare avrättades offentligt. Den nye kungen Gustav III bedömde efter seriösa försök med förhandlingar att ingenting annat hjälpte än att sätta sin egen person på spel och öppet be Livgardet om hjälp att, om nödvändigt, med våld störta partiväldet för att få stopp på det utländska inflytandet. Riksdagen skulle tvingas anta en ny kraftfullare regeringsform. Och Livgardet kunde endast nås genom dess underofficerare.