Solägget

För längesennär himlen varen ung vandraregick han på stigenoch såg sig omkring.Hans två brinnande ögonlyste upp alltså att jorden aldrigfick vila.Djuren sov inte,regnet föll inte.Träden var småoch torra.Räven gäspade.Han vände på sig.Han ville sovamen visste inte hur.Då sa björkensom var litenoch smal,Gör ett spjutav min stamoch kasta migmot himlen!Göra spjut av dig?sa räven.Du är ju krokigsom en klo.Kasta mig snettså flyger jag rakt,sa björken dåoch det tyckte rävenlät listigt.