Moder Sveas historia

Svea eller Moder Svea beskrivs ofta som en självklar och tidlös företrädare för Sverige. Ändå har hennes historia växlat.

Under 1600- och 1700-talen var hon mest ett underdånigt bihang till landets kungligheter. En tradition som gjorde henne till de svenska kungarnas brud, maka och änka inleddes i mitten av 1600-talet och etablerades snabbt i ord- och bildkonsten. Till traditionen hörde att kungarna och drottningarna beskrevs som landets fäder och mödrar. Det gjorde att Svea inte kunde ha en egen modersroll eller annan direkt relation till undersåtarna.

Först under 1800-talet framställdes Svea allmänt som en "moder" för svenskarna. Förändringen hängde samman med flera olika faktorer, bland annat enväldets slutliga fall efter förlusten i 1808-1809 års rysk-svenska krig, en ökande betoning på folket som bärare av nationens "sanna" värden och en ökande marknad för skönlitterära texter utanför hovet.

Från tiden kring förra sekelskiftet började Sveas roll som nationspersonifikation bli överspelad. Hon saknas i Verner von Heidenstams nationella diktning, där Sverige istället åberopas som en moder, och den blivande socialdemokratiske statsministern Per Albin Hanssons beskrivning av ett folkhem med likvärdiga medborgare utan föräldragestalter.

I denna studie beskrivs och analyseras hur Svea blev en symbol för Sverige och hur denna symbol förändrats över tid. Särskilt uppmärksammas Sveas närvaro i skönlitterära texter av bland andra Carl Serlachius, Hedvig Charlotta Nordenflycht, Johan Henric Kellgren, Fredrika Bremer, Thekla Knös, August Strindberg och svenskamerikanska diktare.

Svea är en av flera kvinnliga symbolgestalter eller nationspersonifikationer i europeiska länder, så som Britannia, Germania och Moder Danmark. I jämförelse med dessa har Svea stått nära statsmakten och inte haft någon mer innerlig relation till svenskarna.

Manliga författare och debattörer som hyllat militära dygder och oroat sig för svenskarnas förvekligande har också haft särskilda problem med Sveas modersroll. Det gäller bland annat Esaias Tegnér, som skrev den mycket kända dikten "Svea" utan att nämna henne mer än marginellt i texten, och Gunnar Wennerberg som skrev körsången "Hör oss, Svea!".

Moder Sveas historia är berättelsen om ett litet landsk ombination av storvulenhet, anpasslighet och förmåga att upprätthålla en självbild genom omfattande politiska, sociala och kulturella förändringar. Den handlar också om kampen om "manligt" och "kvinnligt" i nationens genus.