Koden för kaos

Solen h?ll p? att g? ner ?ver Madrid och m?lade himlen med en intensiv orange som reflekterades fr?n skyskrapornas f?nster, som om hela staden stod i l?gor. I en liten, r?rig l?genhet i hj?rtat av Lavapi?s satt Daniel S?nchez framf?r ett virrvarr av kablar och flimrande sk?rmar, hans blodspr?ngda ?gon f?st p? o?ndliga rader kod. Det st?ndiga brummandet av datorfans var som en f?rvr?ngd vaggvisa, det enda ljudet i ett utrymme som luktade gammalt kaffe och vissna dr?mmar. Daniel, med sitt rufsiga svarta h?r och flera dagars sk?ggstubb, s?g mer ut som en skeppsbruten ?n den briljanta programmerare han en g?ng var. "Det m?ste finnas ett s?tt", mumlade han f?r sig sj?lv, med fingrarna flygande ?ver tangentbordet med frenetisk br?dska. "En v?g ut ur det h?r h?let." Hans blick gled ett ?gonblick till h?gen med o?ppnade brev i h?rnet av hans skrivbord. R?kningar, vr?kningsbesked, hot fr?n borgen?rer. Varje kuvert var en svidande p?minnelse om hur han hade n?tt denna punkt. Daniel sl?t ?gonen och till?t sig sj?lv ett ?gonblick av svaghet. Han mindes sp?nningen, adrenalinet fr?n dessa inte s? avl?gsna dagar d? kryptovalutornas v?rld verkade som det utlovade landet. Han hade investerat allt: sina besparingar, l?n, till och med pengar l?nade fr?n v?nner och familj. Och s?, p? ett ?gonblick, hade allt f?rsvunnit. "Idiot", tukade han sig sj?lv och slog knytn?ven i skrivbordet. "Du borde ha sett det komma." Ljudet fr?n hans mobiltelefon drog honom ur hans sj?lvupptagenhet. Det var Javier, hans b?sta v?n och den enda personen som fortfarande inte hade tappat tron ​​p? honom.